Ibland vill kunder returnera spel de köpt, även om det inte är något fel på dem, utan bara för att de ångat sig. Det händer inte så ofta och jag förstår om man ångrar sig pga pengabrist eller för att man dubbelköpt eller vad det nu är.
Reklamationer är förstås en annan sak. En vara som är defekt behöver man inte betala returfrakt på. Vad gäller defekta varor försöker vi lösa det på olika sätt så det blir så smidigt som möjligt. Ibland skickas en ny vara omgående, ibland ber jag kunden skicka tillbaka den defekta varan för testning. Detta pga att vissa "defekta" varor bara har används felaktigt.
Det finns vissa av våra konkurrenter på Tradera som skriver att
de inte godtar returer. Sådana företag hade jag nog som kund undvikit,
eftersom företaget inte verkar känna till lagen. Kunder frågar oss allt som oftast om vi godtar returer. Det borde man inte som kund behöva fråga eftersom lagen är tydlig i att man har två veckors returrätt från det att man fått varan. Kunden måste dock betala returfrakten själv.
Vissa företag kan vara väldigt petiga med hur de vill att varor ska skickas tillbaka, troligen för att försvåra returnerandet. Vissa accepterar bara att få det som Postnord Företagspaket vilket kostar 250 kr om jag minns rätt.
Enligt konsumentverket är det dock upp till kunden hur varan ska skickas tillbaka.
Läs mer på : http://www.konsumentverket.se/for-foretag/konsumentratt-for-foretagare/om-kunden-angrar-sitt-kop/ . Det är förstås svårare för ett företag att hämta ut saker "på Ica", och så vitt jag vet har inte frågan om hur man ska returerna saker prövats rättsligt. Men jag rekommenderar ändå kunder att undersöka vad säljaren har för returrättspraxis för att bedöma hur seriös säljaren är. Man kan även mejla säljaren och informera denne om vad lagen säger. Returrätten är en av fördelarna med att handla av ett företag, eftersom privatpersoner inte omfattas av returrättslagen.
Det finns vissa varor där man inte har returrätt, av förståeliga skäl. Det nämns hos konsumentverket. Det inkluderar hörlurar och förseglade spel. I vårt fall är det bra känna till att man som kund inte har ångerrätt på specialbeställda varor eller varor som anpassats. Det kan vara olika tillägg vi gör, såsom flashningstjänster där vi lägger in engelsk text på ett japanskt spel.
Enligt lagen ska kunden också få tillbaka frakten som han eller hon betalat vid köptillfället. Detta är alltså något som företaget inte kan förhandla bort.
Vissa trevliga företag, särskilt vad gäller kläder eller exklusiva varor, skickar med en returlapp i paketet. Så tillmötesgående är dock inte vi pga det skulle innebära en del extraarbete, och andelen returer är för oss bara någon procent av totala antalet order.
Mindre saker kan kunder skicka tillbaka som vanlig post, DHL, eller Skicka Lätt. För att underlätta bokar jag ibland en paketlapp med DHL eller som Posten Varubrev för lite större saker. Kunden får då ett mejl med fraktsedel att skriva ut och tejpa fast på kuvertet. Vi drar sedan av denna returfraktkostnaden vid returnering av pengar. DHL och Varubrev är säkrare och spårbara. Enligt lagen är det kunden som är ansvarig för varan på returvägen vilket innebär att om den kommer bort får kunden ingen ersättning. Det har ännu aldrig hänt, och jag har inte för intresse av att få dåligt rykte genom att luras, men skulle det hända att en vara inte kommer fram betalar vi alltså inte tillbaka något.
Om varan är ömtålig och har packats dåligt och går sönder betalar vi heller inte ersättning, eller så drar vi av en kostnad för vad det kostar återställa. Ett CD-fodral som fått ett hack kan man ju byta enkelt men vissa saker såsom konsoler kan ju vara lite mer ömtåliga. Det har dock inte hänt ännu att något returnerats trasigt.
Liksom alla seriösa ehandelsföretag som följer lagen ger vi två veckors ovillkorlig returrätt, så länge varan returneras i likvärdigt samma skick den skickades. Det där är lite snårigt och lagen ändrades 2015 eller 2016 till att säga att kunden har rätten returnera varan även om den inte är i likvärdigt skick, dock får kunden betala för eventuella kostnader för att återställa skicket. Hur det nu är tänkt fungera i praktiken vet jag inte.
Det är bra veta som kund att om man ångrar sina köp regelbundet så blir man sannolikt snabbt avstängd från att handla av oss. Detta eftersom varje köp innebär en kostnad i fråga om provisionskostnader till Tradera, Paypal eller Payson, plus tiden det tar att plocka ihop varor, packa och skicka, och sedan tiden att packa upp allt , ställa tillbaka på sin plats, och återaktivera i butik. Dessutom måste vi ju betala tillbaka fraktkostnaden också.
Så: kunden har alltså returrätt, men vår rätt är att välja vem vi ska sälja till och inte sälja till. Marginalen på de spel vi säljer är nämligen ofta ganska liten, till skillnad från dyrare företag, även fast de kanske har en mer generös returpolicy. Det vore kanske bra om fler företag anammade vår policy. Trots allt är det ju i slutändan kunder som får betala för de ökade kostnaderna som returer innebär.
mars 22, 2017
Virtual Boy reflektioner
Nu när vi precis sålde en Virtual Boy kom jag att fundera lite över konsolen. Jag tänkte skriva lite av min erfarenhet som säljare av Virtual Boy. Information om konsolen finns det säkert många andra sidor som skriver om.
Här är en video jag minns på rak arm. Ville minnas Gaming Grannar gjorde en video också men den hittar jag inte.
_
Vi importerar alltså endast japanska Virtual Boys (VB), inte amerikanska. Konsolen är regionsfri och språkfri så man kan spela amerikanska spel. Angående den japanska marknaden så är VB ganska okänd. Jag vet inte vad jag ska jämföra den med. Av de konsoler jag får in har de flesta ett serienummer på under 100 000. Det är alltså mycket smalt. Super Famicom brukar ha ett serienummer på flera miljoner.
Priserna på VB var ändå något högre förra året men sen gick de ner igen. Intresset verkar alltså ha minskat, men jag tror det kommer öka igen så snart det kommer någon recension. Konsolen är ju dock mest en kuriositet. Det finns visserligen spel man kan spela i säg 20 timmar, såsom Teleroboxer som jag själv satt med en helg eller Mario Tennis. Men efter man spelat sig genom de spelbara spelen så är det inte någon större glädje i att spela mer. Den svartröda skärmen gör en lite deprimerad, och att sitta ihopkrupen framför ögonskydden är ingen glädje. Det är kanske det minst sociala spelet av alla.
Men det är en kul kuriosapryl som alltid drar till sig folk. Kan även användas som partygimmick eller ställas i ett skåp för allmän beundran (den är rätt fin titta på). Vi hade en med oss på första Retrospelsmässan vi var på med Japanspel (kanske 2012?) och det var många som satt och spelade en stund.
Konsolen kan drivas med batterier eller med en strömadapter. För strömadapter krävs en lite annan batterihållare, vilket är rätt vanligt i Japan men inte i USA. Troligen för att i Japan hade man samma strömadapter till Famicom och Super Famicom, medan man i USA hade en specialströmadapter för både NES och SNES som inte fungerar till VBn.
Det hittades några oanvända Virtual Boys i ett lager i Dubai år 2008, något som det skrevs om i media. Det verkar som att de var på väg till USA när Nintendo slutade sälja den, och så blev de liggandes. Nintendo sålde bara VB i USA mellan augusti 1995 till mars 1996 vilket ju är en extrem kort period. I Japan såldes de mellan juli 1995 och december 1995.
En lustig anekdot är att jag när jag precis började sälja med Japanspel fick ett mejl från en person i Dubai som köpt på sig 3 st VBs och ville ha min hjälp att sälja dem i Sverige. Jag var lite grön fortfarande men de blev sålda efter lite om och men. Två av dem hade dock "dött öga" syndromet, vilket innebär att ena ögat inte fungerar. Detta är vanligt även på oanvända VBs, eftersom de i oanvänt läge är dragna hela vägen till höger (eller om det är vänster beroende på hur man ser det) och då lossnar limmet lättare som håller ihop kabeln till ögat.
Säljaren lyckades emellertid att få ögat fungera igen genom att lägga det i ugnen en kort stund. Vi har annars vår egen metod att laga döda ögon som involverar lödning och vi har fixat ett flertal sådana genom åren. Pris är för närvarande 350 kr och vi ge 2 års garanti. Lödningsmetoden är mer pålitlig än att lägga i ugnen.
En annan lite udda information är att det finns en alternativ design på den japanska VB boxen. Jag har sett den till salu i Japan men priset för den är dubbelt mot en vanlig box och jag vågar inte lägga så mycket pengar i och med jag inte vet om den går sälja i Sverige. Den ser ut så här:
Detta sägs vara demoboxar som butiker hade. I övrigt är innehållet likadant.
Den vanliga boxen är annars röd.
Detta är den vi sålde igår, för 2399 kr.
En anledning till att konsolerna är rätt dyra är för att de ju måste fraktas, och de tar upp rätt mycket plats vilket gör att frakten blir dyr. Eftersom de är ovanliga, men ändå inte så jätteeftertraktade, kan priserna för en boxad konsol pendla mellan 2000-3000 kr i Sverige.
Många av de vanligaste spelen kan man få boxade för 100-150 kr med lite tur, sedan finns det ett par som kostar 300-400 kr och så ett par "rare" spel som kostar 2000kr eller mer. De dyraste spelen har jag inte haft.
Finns det något att tänka på? Ja ibland saknas stället eller ögonskyddet och då är det svårt spela. Stället kan ibland vara lite sprucket också. Att få tag på en handkontroll är inte heller helt enkelt. Dessa sakerna finns på ebay om man vill köpa från USA för några hundralappar styck.
Här är en video jag minns på rak arm. Ville minnas Gaming Grannar gjorde en video också men den hittar jag inte.
_
Vi importerar alltså endast japanska Virtual Boys (VB), inte amerikanska. Konsolen är regionsfri och språkfri så man kan spela amerikanska spel. Angående den japanska marknaden så är VB ganska okänd. Jag vet inte vad jag ska jämföra den med. Av de konsoler jag får in har de flesta ett serienummer på under 100 000. Det är alltså mycket smalt. Super Famicom brukar ha ett serienummer på flera miljoner.
Priserna på VB var ändå något högre förra året men sen gick de ner igen. Intresset verkar alltså ha minskat, men jag tror det kommer öka igen så snart det kommer någon recension. Konsolen är ju dock mest en kuriositet. Det finns visserligen spel man kan spela i säg 20 timmar, såsom Teleroboxer som jag själv satt med en helg eller Mario Tennis. Men efter man spelat sig genom de spelbara spelen så är det inte någon större glädje i att spela mer. Den svartröda skärmen gör en lite deprimerad, och att sitta ihopkrupen framför ögonskydden är ingen glädje. Det är kanske det minst sociala spelet av alla.
Men det är en kul kuriosapryl som alltid drar till sig folk. Kan även användas som partygimmick eller ställas i ett skåp för allmän beundran (den är rätt fin titta på). Vi hade en med oss på första Retrospelsmässan vi var på med Japanspel (kanske 2012?) och det var många som satt och spelade en stund.
Konsolen kan drivas med batterier eller med en strömadapter. För strömadapter krävs en lite annan batterihållare, vilket är rätt vanligt i Japan men inte i USA. Troligen för att i Japan hade man samma strömadapter till Famicom och Super Famicom, medan man i USA hade en specialströmadapter för både NES och SNES som inte fungerar till VBn.
Det hittades några oanvända Virtual Boys i ett lager i Dubai år 2008, något som det skrevs om i media. Det verkar som att de var på väg till USA när Nintendo slutade sälja den, och så blev de liggandes. Nintendo sålde bara VB i USA mellan augusti 1995 till mars 1996 vilket ju är en extrem kort period. I Japan såldes de mellan juli 1995 och december 1995.
En lustig anekdot är att jag när jag precis började sälja med Japanspel fick ett mejl från en person i Dubai som köpt på sig 3 st VBs och ville ha min hjälp att sälja dem i Sverige. Jag var lite grön fortfarande men de blev sålda efter lite om och men. Två av dem hade dock "dött öga" syndromet, vilket innebär att ena ögat inte fungerar. Detta är vanligt även på oanvända VBs, eftersom de i oanvänt läge är dragna hela vägen till höger (eller om det är vänster beroende på hur man ser det) och då lossnar limmet lättare som håller ihop kabeln till ögat.
Säljaren lyckades emellertid att få ögat fungera igen genom att lägga det i ugnen en kort stund. Vi har annars vår egen metod att laga döda ögon som involverar lödning och vi har fixat ett flertal sådana genom åren. Pris är för närvarande 350 kr och vi ge 2 års garanti. Lödningsmetoden är mer pålitlig än att lägga i ugnen.
En annan lite udda information är att det finns en alternativ design på den japanska VB boxen. Jag har sett den till salu i Japan men priset för den är dubbelt mot en vanlig box och jag vågar inte lägga så mycket pengar i och med jag inte vet om den går sälja i Sverige. Den ser ut så här:
Detta sägs vara demoboxar som butiker hade. I övrigt är innehållet likadant.
Den vanliga boxen är annars röd.
Detta är den vi sålde igår, för 2399 kr.
En anledning till att konsolerna är rätt dyra är för att de ju måste fraktas, och de tar upp rätt mycket plats vilket gör att frakten blir dyr. Eftersom de är ovanliga, men ändå inte så jätteeftertraktade, kan priserna för en boxad konsol pendla mellan 2000-3000 kr i Sverige.
Många av de vanligaste spelen kan man få boxade för 100-150 kr med lite tur, sedan finns det ett par som kostar 300-400 kr och så ett par "rare" spel som kostar 2000kr eller mer. De dyraste spelen har jag inte haft.
Finns det något att tänka på? Ja ibland saknas stället eller ögonskyddet och då är det svårt spela. Stället kan ibland vara lite sprucket också. Att få tag på en handkontroll är inte heller helt enkelt. Dessa sakerna finns på ebay om man vill köpa från USA för några hundralappar styck.
mars 14, 2017
Alternativ till PayPal/Western Union och internationell banköverföring - TransferWise
Nyligen letade jag efter alternativ att betala min japanske kollega. Hittills har jag fört över pengar till PayPal och sedan gjort en personlig överföring. Detta "kostar" bara några kronor, men paypal har en växlingsavgift på cirka 2,5% när man överför från en valuta till en annan.
Alternativ som Western Union är dyra, jag tror de tar en avgift på minst 100 kr.
Vid en googling upptäckte jag något nytt: TransferWise. De gör en del reklam på olika tidningar och verkade seriösa även om de är rätt okända. Finns info på Wikipedia.
Det fungerar som så att man gör en banköverföring till TransferWise som förs över till en bank de har i Sverige, och så överför de i sin tur pengar från en bank i ett annat land till mottagaren. Idén är att det finns personer i det andra landet som i sin tur kanske överför till Sverige, och då används de pengarna jag förde över till TransferWise i Sverige.
Hur som helst är avgifterna låga. De tar 0,5% i avgift, dock minst 10 kr. Växlingskursen verkar inte vara exakt likadan som Googles växlingskurs, men nära. När jag jämförde att se hur mycket jag fick för att överföra 10 000 kr med Paypal och 10 000 kr med TransferWise så var TransferWise cirka 250 kr billigare, vilket är 2,5%.
Det är enkelt att se själv på deras webbsida vad avgifterna är. Om ni vill testa kan ni använda denna länken: https://transferwise.com/u/fredrikj6 så får ni första överföringen gratis.
Jag har ännu bara gjort en överföring. Eftersom det är lite omständligt med att skriva in japanska bankuppgifter kan man klicka i att ett mejl skickas till mottagaren där han själv får fylla i det. Dessa uppgifter sparas sedan i TransferWise's system till nästa gång.
Överföringen tar lite längre tid än PayPal - cirka 5 dagar tar det.
Jag tycker själv det känns skönt att slippa så mycket avgifter som möjligt. Alla avgifter man betalar hela tiden utarmar en, och det känns som avgifter man betalar "för inget". Handlar man t.ex. en vara för 100 kr av oss och betalar med PayPal så tar de 6,50 kr i avgift (3 kr + 3,5% cirka).
Alternativ som Western Union är dyra, jag tror de tar en avgift på minst 100 kr.
Vid en googling upptäckte jag något nytt: TransferWise. De gör en del reklam på olika tidningar och verkade seriösa även om de är rätt okända. Finns info på Wikipedia.
Det fungerar som så att man gör en banköverföring till TransferWise som förs över till en bank de har i Sverige, och så överför de i sin tur pengar från en bank i ett annat land till mottagaren. Idén är att det finns personer i det andra landet som i sin tur kanske överför till Sverige, och då används de pengarna jag förde över till TransferWise i Sverige.
Hur som helst är avgifterna låga. De tar 0,5% i avgift, dock minst 10 kr. Växlingskursen verkar inte vara exakt likadan som Googles växlingskurs, men nära. När jag jämförde att se hur mycket jag fick för att överföra 10 000 kr med Paypal och 10 000 kr med TransferWise så var TransferWise cirka 250 kr billigare, vilket är 2,5%.
Det är enkelt att se själv på deras webbsida vad avgifterna är. Om ni vill testa kan ni använda denna länken: https://transferwise.com/u/fredrikj6 så får ni första överföringen gratis.
Jag har ännu bara gjort en överföring. Eftersom det är lite omständligt med att skriva in japanska bankuppgifter kan man klicka i att ett mejl skickas till mottagaren där han själv får fylla i det. Dessa uppgifter sparas sedan i TransferWise's system till nästa gång.
Överföringen tar lite längre tid än PayPal - cirka 5 dagar tar det.
Jag tycker själv det känns skönt att slippa så mycket avgifter som möjligt. Alla avgifter man betalar hela tiden utarmar en, och det känns som avgifter man betalar "för inget". Handlar man t.ex. en vara för 100 kr av oss och betalar med PayPal så tar de 6,50 kr i avgift (3 kr + 3,5% cirka).
mars 06, 2017
Vår vän bedragaren försökte igen
Igår fick vi återigen en order på omkring 1000 kr, på Saturn spel, och på faktura.
Som vi skrivit om i ett tidigare inlägg blev vi lurade på sammanlagt 3000 kr tidigare på en kund som köpte de dyraste Saturn spelen i shoppen. Så vi var extra uppmärksamma nu.
Denna gång kom ordern inte från Örebro utan från Gyttorp, en liten ort som ligger i Örebro län.
Jag kollade upp kunden på Eniro och ringde hem till honom. Att han hette Lennart och var 60 år gjorde mig misstänksam eftersom det är en ovanlig typ av kund för våra varor. Han svarade inte första gången, men turligt nog svarade han andra gången. Annars hade jag nog ringt ett par gånger till ändå.
Han var inte alltför intresserad av att prata med mig men han förklarade barskt att han minsann inte beställt några TV-spel. Så jag avbröt ordern och ringde även till Payson som spärrade mejlen. Inte för att det lär spela någon roll.
Hade vi skickat med DHL ändå så hade han varit tvungen hämta ut det personligen. Jag skickade faktiskt ett paket idag med DHL som innehöll minneskort och kablar, med ett totalt värde av 600 kr, eftersom jag inte vill riskera bli lurad igen.
Det lite tråkiga är att personen kan fortsätta hålla på. Polisen gör inget. Det förra ärendet har inte hänt något med. En intressant sak jag kom att tänka på är att Örebro, där vår bedragare bodde sist, är samma stad som Peter Springare bor i. Han som sa att Örebropolisen är överarbetade pga all "importerad" brottslighet. (Jag tänker inte ta ställning i den frågan)
Jag ringde till polisen idag för att försöka anmäla bedrägeri, men liksom sist förklarade de att det är den ID-kapade som ska anmäla. Jag kan möjligen gå till en polisstation och lämna in de uppgifter jag har men då måste jag ju skriva ut allt och ta mig dit på arbetstid. Jag tror inte det är lönt ändå för jag måste ha "kunden" som målsägande och han var inte alltför intresserad av att prata med mig.
Det hade kanske inte varit så svårt få fast honom denna gång eftersom han använt ett nytt mobilnummer som fortfarande är aktivt och man hade kunnat gillra en fälla när han hämtar ut varan.
Polisen är ärligt talat heller inte alltför intresserad. Pga polisen numer är centraliserad går det inte heller att få tala med någon som har hand om fallet från tidigare. En anmälan kan tas emot av någon i Umeå. Ganska virrigt alltihop. Jag tröstar mig med att det var värre i länder som Spanien på 1980-talet. Man får se till att hålla i pengarna helt enkelt så man inte blir lurad. Visst, kanske blir bedragaren åtalad om något år, men några pengar lär jag inte få tillbaka ändå. Under tiden kommer han fortsätta att begå bedrägerier.
Jag känner vår bedragare och vet hur han jobbar. I vår order så hade han en mejladress som hade samma namn som Lennarts granne, vilket får mig att misstänka att bedragaren skapat en mejl för att bedra grannen och sedan återanvänt mejladressen.
Det kan förstås vara så att det är det är grannen som är bedragaren, men grannen, som heter Ulf, är en orimlig bedragare. Han är gift och vad jag kan se på ratsit så äger han ett par bilar och har en hyfsad ekonomi. Det verkar också osannolikt att en 52-årig person vid namn Ulf skulle försöka bedra oss genom att köpa Saturn spel.
Vad som kommer hända nu är nog att några herrar i Gyttorp kommer få en del fakturor hemskickade om några veckor eller månader, och sedan göra en polisanmälan, där i slutändan företagen får stå för kostnaden. Men det är inte från mig i alla fall.
Som vi skrivit om i ett tidigare inlägg blev vi lurade på sammanlagt 3000 kr tidigare på en kund som köpte de dyraste Saturn spelen i shoppen. Så vi var extra uppmärksamma nu.
Denna gång kom ordern inte från Örebro utan från Gyttorp, en liten ort som ligger i Örebro län.
Jag kollade upp kunden på Eniro och ringde hem till honom. Att han hette Lennart och var 60 år gjorde mig misstänksam eftersom det är en ovanlig typ av kund för våra varor. Han svarade inte första gången, men turligt nog svarade han andra gången. Annars hade jag nog ringt ett par gånger till ändå.
Han var inte alltför intresserad av att prata med mig men han förklarade barskt att han minsann inte beställt några TV-spel. Så jag avbröt ordern och ringde även till Payson som spärrade mejlen. Inte för att det lär spela någon roll.
Hade vi skickat med DHL ändå så hade han varit tvungen hämta ut det personligen. Jag skickade faktiskt ett paket idag med DHL som innehöll minneskort och kablar, med ett totalt värde av 600 kr, eftersom jag inte vill riskera bli lurad igen.
Det lite tråkiga är att personen kan fortsätta hålla på. Polisen gör inget. Det förra ärendet har inte hänt något med. En intressant sak jag kom att tänka på är att Örebro, där vår bedragare bodde sist, är samma stad som Peter Springare bor i. Han som sa att Örebropolisen är överarbetade pga all "importerad" brottslighet. (Jag tänker inte ta ställning i den frågan)
Jag ringde till polisen idag för att försöka anmäla bedrägeri, men liksom sist förklarade de att det är den ID-kapade som ska anmäla. Jag kan möjligen gå till en polisstation och lämna in de uppgifter jag har men då måste jag ju skriva ut allt och ta mig dit på arbetstid. Jag tror inte det är lönt ändå för jag måste ha "kunden" som målsägande och han var inte alltför intresserad av att prata med mig.
Det hade kanske inte varit så svårt få fast honom denna gång eftersom han använt ett nytt mobilnummer som fortfarande är aktivt och man hade kunnat gillra en fälla när han hämtar ut varan.
Polisen är ärligt talat heller inte alltför intresserad. Pga polisen numer är centraliserad går det inte heller att få tala med någon som har hand om fallet från tidigare. En anmälan kan tas emot av någon i Umeå. Ganska virrigt alltihop. Jag tröstar mig med att det var värre i länder som Spanien på 1980-talet. Man får se till att hålla i pengarna helt enkelt så man inte blir lurad. Visst, kanske blir bedragaren åtalad om något år, men några pengar lär jag inte få tillbaka ändå. Under tiden kommer han fortsätta att begå bedrägerier.
Jag känner vår bedragare och vet hur han jobbar. I vår order så hade han en mejladress som hade samma namn som Lennarts granne, vilket får mig att misstänka att bedragaren skapat en mejl för att bedra grannen och sedan återanvänt mejladressen.
Det kan förstås vara så att det är det är grannen som är bedragaren, men grannen, som heter Ulf, är en orimlig bedragare. Han är gift och vad jag kan se på ratsit så äger han ett par bilar och har en hyfsad ekonomi. Det verkar också osannolikt att en 52-årig person vid namn Ulf skulle försöka bedra oss genom att köpa Saturn spel.
Vad som kommer hända nu är nog att några herrar i Gyttorp kommer få en del fakturor hemskickade om några veckor eller månader, och sedan göra en polisanmälan, där i slutändan företagen får stå för kostnaden. Men det är inte från mig i alla fall.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)