Vid första anblick kanske det bara ser ut som något färgglatt pusselspel som försöker efterlikna Columns och Tetris. Men det finns fler bakomliggande faktorer till varför denna spelserie vuxit sig så stor.
Själva spelmekaniken går ut på att kombinera färgerna, precis som i spel så som Columns och Dr. Mario. Man får en slumpvis utvald bit av två ihopsatta "Puyos" att snurra på tills du bestämt dig för var du ska placera dem. När fyra eller fler puyos av samma färg angränsar till varandra lodrätt eller vågrätt (inte diagonalt) så spricker alla i den gruppen och försvinner. Skillnaden är att inga Puyos är statiska, utan att gravitationen alltid tar över och de sjunker nedåt om det inte finns mark eller någon annan Puyo under dem, även när en färgmatchning inte är gjord.
Det första Puyo-spelet som gjordes var 1991 till MSX och FDS. Det är utvecklat av Compile och innehåller karaktärer från deras egna rollspelsserie Madou Monogatari. De bitar man spelar med i alla Puyo-spel, även kallade "Puyos", är Compile's motsvarighet till Dragon Quest's "Slime", eller Final Fantasy's "Flan", d.v.s. en av de första basic-fienderna man möter i ett typiskt japanskt rollspel. Puyo-spelen är alltså en spinoff som haft större genomslagskraft än ursprunget.
Compile började sedan att samarbeta med Sega. Där fokuserade man mer på VS. play än Single Play. Spelar man 2 spelare mot varandra attackerar man varandra med "skräp"-puyos som uppstår när man gör kombos/chains. Bilden nedan visar några exempel på strategier man kan använda sig utav.
Sedan dess har spelen fått en uppsjö olika uppföljare. Uppföljarnas titlar kan tyckas märkliga för de som inte kan japanska, men faktum är att de är ordvitsar baserade på hur siffrorna uttalas. Engelskans "two" skrivs som "Tsuu" i Japan, "Sun" (sol) är en hint till den japanska siffran 3 (San) och på fjärde spelet har man lagt till "~n" i slutet på ordet Puyo för att på så sätt skapa siffran 4 (Yon) osv.
Då RPG-serien Madou Monogatari inte släpptes utanför Japan är det lätt att förstå varför vi här i väst inte känner igen karaktärerna från Puyo Puyo. De enda västerländska spelen som kom ut var Dr Robotnik's Mean Bean Machine till Sega Megadrive och Kirby's Ghost Trap till Super Nintendo, som var omgjorda versioner av Puyo Puyo med utbytta karaktärer. Det var först på 2000-talet, när de nya spelen till Game Boy Advance, Gamecube osv. döptes om till Puyo Pop, som vi i Europa och USA fick ta del av utbudet.