En vecka med Japanspel

 Det var en stressig vecka för mig. Jag tänkte jag kan beskriva den, kanske intresserar det någon vad det innebär sälja TV-spel. Jag tror också att många inte tänker på att det finns en människa bakom allt, de tror vi har en supportavdelning som sitter redo 24/7, försäljningsavdelning osv. Men så är det inte.

Måndag

Började dagen med att hämta ut ett DHL-paket från min kollega som bland annat innehöll PS3 handkontroller, en moddad PS2 och en Famicom Robot.

Ett paket med skyddsboxar stod och väntade på mig. PostNord tyckte att fredag kväll var en bra tid lämna av det.

Pga det är så mycket skicka bestämde jag höja priset med några kronor på några varor på Tradera, som breakaway kablar till Xbox 360 och laddkontakt till PS3. Så antingen tjänar jag några kronor mer eller så säljer de mindre, men jag kände att det är för mycket som det är nu.

Jag bad Kristin sätta samman ett diagram på försäljning per månad, för jag tror att januari är en av de mest hetsiga månaderna för oss, trots att den sägs vara en fattigmånad.

Packade två större Mumin fotoböcker. Eftersom de är så stora (40x40cm) fick jag bygga ihop en kartong själv.

Vann bland annat en otestad virtual boy på auktion i Japan.

Packade upp en lödstation jag fick köpa under helgen (349 kr på Kjell & Co) för att min förra slutade fungerade. Satte in nya batterier i två spel som sålde förra veckan (pokemon gul och Mario Picross 2).

En kund gjorde reklamation pga en Wii remote inte fungerade så jag skickade dem en retursedel. Tror det är 50% chans de gjort något fel, ex inte tryckt Sync (vissa wii remote kräver det), eller så är det något med batterikontakterna. Jag kommer skriva mer om Wii remotes vid något senare tillfälle.

Skickade 35 småbrev (under 100 gram), 9 varubrev (större, spårbara brev) och 13 spårbara paket genom Tradera, varav 5 med Schenker och ett till Nederländerna.

Tisdag (21e)

Pga tåget var sent igår kväll hann jag inte posta så jag fick börja med att lämna in gårdagens saker på PostNord. (händer några gånger per år)

Packade två till Mumin fotoböcker och fick bygga en kartong för dem.

Sålde två MSX spel (sällan de säljer) och två famicomspel, inkl Hello Kitty World, vilket är kul för det är rätt bra. Tyder på att köparen har bra smak, men det visste jag redan. (han har handlat av mig i minst 7 år)

Skickade iväg ett paket med 74st skyddsboxar. Det går rätt snabbt packa, men man måste vara noggrann så man inte tar fel.

Skyddsboxar säljer nästan varje dag faktiskt. Men jag tycker det är lite märkligt att så många bara köper ett fempack för det blir ju mycket bättre fraktpris om man köper 10 eller fler. Man har väl fler än 5 spel per konsol liksom?

Skickade även iväg en moddad PS2 konsol som jag la ut i fredags. 

Sålde även två Pokemonspel till NDS. Pokemonspel säljer rätt kontinuerligt. 

En auktion med dåliga N64 handkontroller sålde igår rätt dyrt, 10 styck för 1000 kr men kunden ville hämta upp, jag sa det är svårt pga jag har mycket göra (ska man hämta upp måste man bestämma tid och sen måste jag sitta och titta på klockan typ konstant), så jag sa han kunde hämta efter kl 17, så han sa okej, men sen ändrade han sig, så det blev varken skickat eller upphämtat.

Packade ett paket med fyra muminglas och tre muminfat.

19 småbrev (varav ett till Danmark), 8 varubrev, 7 paket genom Tradera (3 Schenker och ett DHL). 

Onsdag (22e)

Fick äntligen tid att göra klart en större order på 5kg tillbehör, såsom 40 GBA SP laddkablar, 30 AV kablar till SNES och 35 olika stylusar. Särskilt stylusar är tidskrävande räkna ihop pga det finns flera olika modeller och färger. Det tog minst en timme. Missade ändå få med några saker.

PostNord kom och lämnade av ett 19kg paket med saker från Japan. De brukar hamna på utlämningsställe men ibland kör de hem det, av okänd anledning. 

Fick även skickat ett paket med 7 PS1 spel. Skulle vara 8 men jag hittade inte det åttonde och fick returnera pengar för det. Ett av spelen var I.Q. vilket är kul att det uppskattas för det säljer kanske 2 gånger på 10 år, trots att det kanske har bland topp-10 bäst musik till ps1. 

Fixade en Hudson famicom kontroller till kund. Jag hade sänkt priset till 199 kr pga de inte sålde, men de är ändå de bästa famicom extensionsports handkontrollerna jag känner till (med undantag av Sansui SSS). Dock måste de i princip alltid öppnas för att rengöra under spakarna, för annars fungerar inte knapparna. Sålde faktiskt två denna vecka. Jag brukar testa handkontroller med Twinbee.

En kund skrev och frågade om att köpa flera olika moddade konsoler. Jag råkade ha en moddad PAL PS1 hos min kollega så jag aktiverade den och sålde direkt. 

21 småbrev, 9 varubrev.

Torsdag (23e)

Fick äntligen skickat en order från helgen från en stamkund som bland annat innehöll ett par ovanliga FDS titlar och ett boxat Crisis Force.

Packade ett paket med knappsatser till SNES och en SFC handkontroll till USA. Våra SNES knappsatser säljer rätt flitigt till USA av någon anledning. SFC handkontroller säljer också nästan lika mycket till USA som till Sverige, vilket är lite konstigt men det är nästan omöjligt sälja SFC handkontroller i Sverige av någon anledning.

Fick in en leverans från Kina på olika tillbehör. Aktiverade bland annat 128MB minneskort till PS2, sensor bar till Wii, och PS2 Network Adapter som säljer slut hela tiden. Tog veckans första foton (på Dreamcast HDMI adapter). Fick kontakta leverantören pga de verkar ha räknat fel på Turbo Evedrive till PCE så jag får ordna det med dem innan jag kan aktivera dem. Pga det är kinesiskt nyår så kommer de inte svara förrän nästa vecka. Tog ganska lång tid gå genom allt och aktivera, lägga på lager och sånt.

Vann ett auktionspaket i Japan med standardspel som jag behöver fylla på med.

Skickade också 9 varubrev och 12 småbrev.

Fredag

Hade äntligen tid göra annat än packa varor. Tog foton på lite spelmusik som ankom med paketet i onsdags och skickade bilderna till min kollega.

Hämtade ut ett till 19 kg japanskt paket på förmiddagen och ett 17kg paket på kvällen. Kommer nog ta tid packas upp.

Tog även foton på 16 Saturn spel från paketet i onsdags och la på auktion, för jag börjar få platsbrist. Auktioner har sålt så dåligt att jag inte velat göra fler, men jag la utropspris 150 kr så bör de bli sålda. 

En kund som köpt boxad Donkey Konga. Hans fjärde order denna månad, men det är inte ovanligt att vissa kunder handlar mycket i perioder.

Testade Famicom Robot i paketet från i måndags, tyvärr fungerade det inte så jag får skicka tillbaka till kollegan för att försöka repareras igen.

Bytte batterier på två pokemonspel som sålts.

14 småbrev, fem varubrev, tre paket genom Tradera.

-------------

Med reservation för att jag kan ha förväxlat vissa dagar.

Några kul spel som såldes under veckan var bland annat ett boxat Curse till MD, Darius Gaiden till Saturn, en everdrive till SNES och en till MD, en boxad Game Boy Printer (som jag testade en gång till), fire emblem till GBA.

Ja så såg min vecka ut. Det var lite extra jobbigt pga jag hade väldigt ont i ryggen måndag-tisdag pga jag spelat för mycket Luigi's Mansion. Funderar på hur länge jag orkar för med åren känns det som att det blir allt mer man får sådana här problem, tänker att det blir svårt när man blir äldre. 

Men det är roligt om man tycker om när det händer saker hela tiden och man tycker om direkt kundkontakt. Det tråkigaste är kunder som tjafsar, tjafsar, krånglar, ändrar sig, blir sura, ska skicka tillbaka och aldrig verkar bli nöjda. Det är förstås också tråkigt när man omsorgsfullt fixar och testar något, skickar iväg det, och så fungerar det inte. Jag fick t.ex. tillbaka två stycken Xbox 360 mottagare som jag skickat till en kund, som sa att båda två var defekta. Jag betvivlar inte det men jag undrar hur det kunde bli så. Jag får lägga dem åt sidan och skicka tillbaka till Kina vid tillfälle. Kostnaderna för allt detta innebar att jag blev tvungen höja priset på dem.

Mario Sunshine vs Paper Mario

Min dotter gillar Mario. Jag vet inte varför. Kanske för att jag tog hem Mariofigurer och så började hon av någon anledning titta på Youtubeklipp på Mario och Peach. Hennes favorit är videos i 8-bitsgrafik där Peach blir gravid och Mario ska köra henne till sjukhuset. Väldigt märkliga saker men ändå fascinerande.

Hon tycker hela tiden jag ska ta hem spel, och spel har jag ju många av. Det är dock inte helt lätt hitta spel som en femåring kan ha glädje av. 

Efter att ha spelat klart Mario 64, där hon uppmanade mig ta alla 120 stjärnor, tog jag hem Mario Sunshine och Paper Mario: The Thousand Year Door (ttyd) till gamecube. 

Jag får säga det är väldigt praktiskt att spela GC spel på Wii, särskilt som man då får ut komponentbild, och Wii får plats på hyllan, till skillnad från GC. Enda nackdelen med Wii är att det är lite krångligare koppla in om man redan har flera konsoler, som är fallet på mitt jobb. 

Hur som helst var vi pepp inför Paper Mario och Mario Sunshine. Eftersom Paper är ett RPG trodde jag det skulle vara jobbigt på japanska, medan första intrycket av Sunshine var väldigt positivt. Men det visade sig snart vara tvärtom. Paper Mario är ett härligt spel som får mycket kärlek online, medan Mario Sunshine är svårkontrollerat och allmänt frustrerande.

Båda spelen finns på Switch för den som har det. Switch versionen av Paper Mario har gjorts lättare för att förhindra vissa frustrerande moment, som att man när man kommit till allra sista bossen måste traska hela vägen genom slottet igen om man vill köpa på sig föremål. Något jag var tvungen göra och det tog närmare en timme att gå tillbaka, köpa föremål, och sedan gå genom slottet ännu en gång för att bekämpa alla fiender ännu en gång.

För att vara ett RPG skulle jag ranka Paper Mario som "very easy", förutom slutbossen där jag dog två gånger trots alla möjliga items, enbart genom otur. En strid mot slutbossen tar minst 45 minuter, varav 20 minuter är cutscenes man inte kan skippa. Men det indikerar väl också varför Paper Mario är så underhållande att man går med på att spela samma utdragna strid flera gånger.

Mitt minne av RPG från 1990-talet är att de var svårare då. Man dog hela tiden, fick ägna flera timmar åt level-grinding, var tvungen testa sig fram för att hitta exakt vilket angrepp som skulle användas mot varje fiende, och att man i princip inte kunde använda "flykt" utom mot de allra enklaste fienderna. Kanske har RPG blivit enklare, eller så är det bara typiskt Mariospel att vara spelbara för såväl barn som äldre. 

Det var därför jag inte hade så många items när jag kom till slutbossen, eftersom man i princip alltid klarar sig ändå. Förutom slutbossen dog jag kanske fem gånger allt som allt. 

Att spela det på japanska var inga större problem, utom vid ett fåtal ställen där en översättningsapp var nödvändig. Jag fick använda en strategiguide väldigt ofta men det var roligt ändå, och jag tror jag hade behövt en guide även om det varit på engelska.

Min svåger undrade varför jag inte spelade med ROM på en moddad Wii. Vi säljer ju moddade Wii som kan spela ROMs och är regionsfria, med mera. Jag sa att jag inte spelar sånt. Jag vet inte varför, men att spela ROMs har aldrig känts roligt. Jag har bara gjort det en gång i början av 2000-talet men det kändes så tråkigt. Sedan dess spelar jag bara spel jag har fysiskt på kassett eller CD.

Det är något med ROMs som gör att de känns som "slit och släng". Man testar ett spel i fem minuter och tröttnar och går över till nästa. Spelar man det på fysisk hårdvara får man mer respekt för det. Man tvingas sätta sig in i det på ett annat sätt. Det är som att scrolla genom Netflixfilmer, titta fem minuter, tröttna, gå in på nästa, osv. 

Efter att ha klarat Paper Mario gav vi oss så in på Mario Sunshine. Sunshine är ett vackert spel med bra musik och till en början är det kul att springa runt och spruta bort gegga. Men rätt snart frågar man sig varför det är så svårt att ta sig runt. Det är intressant läsa recensioner och se videos, för det är inte svårt att hitta videos som beskriver varför de hatar spelet.

Det videon här tar upp är att Mario är väldigt "slippery", alltså att han halkar runt. Att närma sig kanterna innebär en risk att trilla ner. 

I bilden ovan bör man hålla Mario precis i mitten av gången. Han rör sig snabbt, ryckigt och klumpigt, och trillar han griper han inte tag i kanten som på Mario 64. Han har en vattenspruta som gör att han kan flyga omkring men den är inte helt lätt att styra. 

Som videon säger så är Mario Sunshine svårt på ett sätt man inte uppskattar, på ett frustrerande sätt som gör att man blir arg och irriterad av att spela. 

Jag har inget emot svåra spel. Faktum är att jag klarat det Mariospel som brukar rankas som svårast, nämligen det japanska Mario 2 på originalhårdvara, så det hade varit kul klara av det som brukar anses vara det svåraste 3D-mariospelet, alltså Mario Sunshine. Men känslan efter att ha hittat en ny Shine är så "meh" att jag inte känner någon entusiasm att sträva efter nästa. 

Det kan jämföras med Mario 64 där kunde ta mig en vecka att lyckas ta vissa av stjärnorna (t.ex. den sista stjärnan på flygande mattan) men där det ändå kändes roligt spela. Att misslyckas ta sig upp till toppen av en bana i Sunshine pga man inte kan få vattensprutan att flytta Mario känns bara plågsamt och tråkigt. Jag har tagit 22 shines och av dem var det kanske kanske fem som var roliga. 

Spelade man Mario Sunshine på Gamecube när det släpptes blev man säkert bra på det efter några månader. Det är också sådana spelare som verkar uppskatta spelet mest, nostalgispelarna. Inget ont om dem men jag är inte i en ålder och familjesituation som gör det till ett alternativ. 

Just nu spelar vi istället Luigi's Mansion vilket är roligt för hela familjen. Jag kanske återkommer om det.

Makaimura och Double Dragon, vad är det?

I mitt förra inlägg nämnde jag suddgummin och undrade om ni visste vad det är för spel.

Om man inte känner igen figurerna så fanns en ledtråd högst upp i bilden. Där ser man boxen.

Även känt som detta:

Ärligt talat förstår jag hur NES spel kan vara så populära. När man jämför med famicom boxar är NES spel tråkiga, slitna och fula, enligt min mening. Jag har ingen nostalgi till NES. För mig är NES något som en kompis hade. När jag kom hem till honom spelade vi Ice Climber, där jag dog direkt medan han spelade vidare, och Duck Hunt, där jag blev game over medan han spelade vidare. Sedan skulle han äta middag och jag fick sitta själv och spela Flintstones som knappast är särskilt roligt.

Anledningen att jag kallar det Makaimura är dock inte att jag ogillar NES, utan för att jag hade problem komma ihåg det engelska namnet. I vanliga fall brukar jag ange det engelska namnet, t.ex. "For the frog the bell tolls" istället för "Kaeru no Tame ni Kane wa Naru" (ett game boy spel utvecklat av Nintendo som bara släpptes i Japan), eller Adventure Island istället för "Takahashi Meijin no Bouken Jima". Men jag förväxlade Ghost N Goblins med efterföljaren Ghost N Ghouls, eller så råkade kallade jag det Ghosts N Goblins. Och sen det där med var apostrofen ska sitta... Då var det lättare kalla det Makaimura. 

Jag tänker automatiskt att Makaimura är en välkänd spelserie, men när allt kommer omkring släpptes NES spelet för 39 år sedan, eller åtminstone 35 år sedan det släpptes i Europa och blev känt för svenskar. Sedermera har versioner släpptes till SNES och Mega Drive och spinoffs till Game Boy. Det finns visserligen till andra konsoler men det lär vara få som lärt känna spelet genom dessa återutgivningar eftersom de inte sålde särskilt bra. 

Det är till och med 12 år sedan som AVGN spelade det i ett Halloweenavsnitt.

Notera att han felaktigt kallar spelet Ghosts N' Goblins i videotiteln. Det kan vara så att spelet egentligen heter Ghosts'n Goblins men att de skrev fel på boxen. Jag hörde även något om att den i Europa hette Ghost'n Goblins och i USA Ghosts'n Goblins. Det gör det svårt veta vad jag ska kalla det när jag namnger den, så jag kallar den bara Makaimura.

Videon är värd att se än idag.  Även AVGN kan dock ses som något som tillhör en tidigare generation. Jag har säkert kunder som inte var födda när AVGN började göra videos. Åren går och man tänker inte på att det man ser som självklart är okänt för yngre.

Det är säkert svårt för yngre spelare att leva sig in i hur en äldre generation kastades in i detta äventyr, där en modig riddare inleder sin kamp på kyrkogården för att omsorgsfullt ta sig förbi djävlar, zombies och demoner i ett helvetiskt svårt spel, för att i bästa fall nå ett mål som få klarade. Varje träff får honom tappa rustningen medan nya fiender angriper, och överallt väntar orättvisa sätt att straffa spelaren. Som att man på bana 5 måste ta en sköld som vapen, trots att skölden är dålig. Annars skickas man tillbaka till bana 4, vilket man först märker när det sker.

Samma öde har drabbat andra ikoniska spelserier från min generation, som Double Dragon. När jag ser spel från den serien reagerar jag med "Ah! Double Dragon! Det är värt något!" men faktum är att jag sällan lyckats med att sälja dem. Game Boy versionerna säljer så dåligt att jag inte bryr mig om lägga ut dem längre, trots att jag alltid tänkt att det borde finnas intresse för hur den japanska del 2 har andra sprites än den europeiska.

Som kuriosa kan nämnas att man kan spela 2p på game boy versionerna också (del 2 & 3), och man kan till och med koppla ihop ett japanskt och ett europeiskt spel fastän de har olika sprites.

Återigen är det säkert svårt leva sig in i hur man som barn på 1980-talet hörde talas ett spel där man kunde röra sig fritt (scrolla både horisontellt OCH vertikalt) medan man spöade upp realistiska motståndare. Till och med tjejer! Som man kunde dra i håret! (tiderna har förändrats och det är kanske nödvändigt påpeka att våld mot kvinnor är fel, även i självförsvar, och att vi alla måste hjälpas åt motverka könsstereotyper. )

Double Dragon brukar ses som det första beat'em up spelet. I del 2 på NES kunde man spela två spelare samtidigt! Detta var något helt nytt. Alla pratade om vilka specialangrepp man kunde göra, som att armbåga bakåt eller kasta över huvudet. Sen när man kom till slutet av banan möttes man av denna groteska gestalt som rusade på en med en spark. Jag minns fortfarande hur rädd jag blev.

När jag började sälja spel fanns det många som var nyfikna på de japanska versionerna. Men då var spelen mycket billigare. Folk som nu är 40+ börjar inte med att köpa in NTSC versioner som ibland är dyrare än PAL. De köper in sina barndomsspel om de inte redan har dem, eller så ägnar de sig åt viktigare saker. Jag har hört om åtskilliga som sålt av sina samlingar.

Det finns ju yngre personer som börjar samla och spela, men de vill ha det som de känner till. Pokémon har exempelvis bara gått upp i värde, vilket man inte minst märker på mässor där barn under 10 år vill ha våra pokémonfigurer. Mario är också ständigt populärt. Game Boy versionerna av Mario Land går för över 100 kr.

Man kan jämföra med Kunio-Kun-spelserien som alltjämt är populär i Japan men aldrig blev lika stor i Europa. Kunio-Kun som för övrigt är utsprunget till Double Dragon, vilket är anledningen till att Double Dragon 2 till game boy fick ha Kunio-Kun-sprites. 

Det gjordes en massa Kunio-Kun-spel. Själv spelade jag mycket av fotbollsspelet Nintendo World Cup hos en bekant (ej samma person som i början av inlägget) och det gavs även ut ett populärt spel som fick heta River City Ransom. I Japan gavs det ut andra spel, både till Famicom och Super Famicom. Här ishockeyspelet:

Jag har sålt dem i perioder, men de säljer sämre nu än när jag började. Vi flashade till och med kassetter med engelsk text och sålde. Jag trodde att Kunio-Kun-spel med tiden skulle bli mer efterfrågade eftersom jag själv kunde relatera till de humoristiska huvudpersonerna i Nintendo World Cup, men det fungerar såklart inte så. Det finns för många spel och det som tillhör det förgångna försvinner med åren, om det inte släpps nya spel som håller det vid liv.